Där ingen ser oss 2 (stafettroman, skriv en fortsättning på några rader!)

”Vill du ha en pilsner?”, frågar den glade ynglingen. Rune skrattar till. Dricka öl på morgonen. Men, vadå. Lisbeth sitter framför TV-n hemma. Där blir hon säkert en timme. Och sen badrummet, en timme till. Och telefonsamtalen med döttrarna. Det är ju lördag. Hon skulle inte ens märka om han var borta ett tag. Han sätter ner gungstolen framför nätväggen in till ynglingen. ”Visst, tack, säger han. Jag ska bara baxa in resten av grejerna”. Det är snabbt gjort. Grannen på sin pall skjuter in en burk genom nätväggen. ”Jag visste inte att man fick vara här själv, säger Rune, jag har hyrt det här stället till våra överflödiga saker. Men ibland känner jag mig faktiskt rätt överflödig själv, hemma. Kanske lika bra att vänja sig. Stanna här med resten av skrotet”. Ynglingen bara skrattar. ”Välkommen i gänget, säger han. Vi är fler än du tror”.

Tord

Där ingen ser oss 1 (stafettroman)

Rune startar bilen. Den är full med prylar och en gammal gungstol från Dalarna, från föräldrahemmet. Kan inte slängas, får inte plats. Frun har parkerat sig framför morgonteven. Rune backar ut försiktigt, han ser inget genom backspegeln. Nu ska han för första gången fylla det nya rum som de nyligen fixat ett par kilomteter därifrån. Ja, eller rum kanske inte är rätt ord. Men fyllas ska det. Slit och släng – nä. Ha kvar. Rune hittar en pirra, lastar ur och kör in, rum 22, öppnar hänglåset. ”Tjena!”. Rune rycker till. I rummet snett mitt emot hans sitter en kille i tjugoårsåldern på en pall. ”Harru också blivit utslängd hemifrån, va?”. Killen ser glad ut fast det verkar ju inte vara så kul, att ha blivit utslängd.

Gunilla

Novellfragment: Visst öppnar man

Det är dörren, det ringer på dörren. Klockans siffror lyser. Två på morgonen. Är det George? Kan det ha hänt något? I Tranås, på kursen? Bara inte barnen vaknar. Det är kallt utanför sängen. Vad det ringer. Det är grannen, visst är det Hanna. Hon står i skuggan av dörrlampan, men visst är det hon. Ska det aldrig sluta att snöa? Om George ändå vore här. Men visst öppnar man. Grannen känner man ju. Hanna är hjälpsam. Hon är pålitlig. Tar barnen, det har hon gjort flera gånger. När man inte hinner hem. För att det blivit något i affären. För att det dåliga måste rensas ut. Det som Ylva bara struntar i. Halvtid, hem klockan tre. Hon bara smyger iväg. Lämnar grönsakerna. Visst, Malin ser, hon förstår. Men aldrig att hon kan ta personliga hänsyn. Kunderna, säger hon, kunderna vet inget om Ylva. De ska ha fräscha tomater och salladshuvuden. Vad tror du skulle hända om kunderna fick plocka bland mögliga gurkor? Det är bra att Hanna ställer upp. Visst öppnar man. Ringer hon igen vaknar barnen. Visst kramar man om henne och säger: vad är det? Hon gråter så hon skakar. Gud vad kall hon känns. Hennes kappa är som is mot benen. Ovantill är hon blöt också. Inte ett ord, bara hulkningar och gråt. Kom in, säger man och tar in henne i köket. Hon är stel, går dåligt. Man får hålla henne uppe. Man tänder lampan. Det blöta som kändes mot händerna är rött. Blod. Hon har blod på kläderna. Kappan är öppen, bara underkläder under. Hon har blod på halsen, i håret. Sätt dig, säger man, och drar fram en av köksstolarna. Man har hennes blod på händerna. Hon ramlar ner över bordet. Stolen skrapaer bakåt, men hon håller sig kvar. Tänk om barnen vaknar. Vänta ska jag torka av dig, säger man och drar ut lådan med kökshanddukar. Inte de översta, det är farmors handvävda, men de två gröna. Vem kom på att göra gröna kökshanddukar? Vänta, vi tar av den här, säger man och drar av henne kappan. Hon är helt apatisk. Kappan rullar man ihop och lägger på diskbänken. Så torkar man henne. Man måste hämta flera handdukar. Duken på bordet hasar ned mot henne. Hon får den i knät, rödfläckad av blod. Man drar upp den, rullar ihop den och torkar av bordet med den torra sidan. Hon har inget sår. Det måste vara någon annans blod. Hon har slutat att gråta. Hon tittar upp, tar sig i ansiket, och säger Herre Gud. Hon kommer på fötter, ramlar till, tar sig upp. Hon går fram till badrumsdörren. Hon haltar. Har någon sparkat henne på benet? Hon kommer in, stänger om sig, låser. Man hör duschslangen slå metalliskt mot badkaret. Det dunsar till. Hon sätter sig nog i badkaret. Vattnet forsar, det viner i rören. Man gråter själv. Det känns ensamt utanför den stängda badrumsdörren. Man lutar sig mot ledstången. Barnen verkar sova. Genom fönstret mot gatan ser man snön falla dagonalt i skenet från lampan. Då ringer det på dörren. Vattnet slutar att rinna i badrummet. Det blir helt tyst. Det ringer igen.

Tord

Swing it

Du dansar framför mig
Mest dina ögon. Dina fingrar är också lite . . . gungiga

Gung Gung

Får jag lov?
Ja.

Gung Gung

Mina fingrar har inte dansat
på länge
Ner upp fram tillbaka vrider vänder
Ah

Det kommer kanske en tryckare snart?
Ja, håll ut!

Gung Gung

Nu! Håll om mig!
Dina fingrar räcker
om mig

Hjälp!

Gunilla